Känner mig riktigt taggad nu, gällande cykling och att släppa några trivselkilon så går det mesta min väg just nu. Jag är verkligen inne i ett flow.

Tidigare i år började jag logga antal cyklade kilometer per månad, för att kunna jämföra med tidigare år. Tidigt fick jag indikationen om att det här kommer bli ett bra cykelår. Och nu när maj är slut så ser jag att det här blir den bästa maj sedan 2012, och bara på 2018 års första fem månader har jag lyckats skrapa ihop fler kilometer än vad jag klarat av per år de senaste tre åren.

Okej, det finns en handfull anledningar – älskade Julian, hjärtmuskelinflammation och mycket att göra med huset. Men det här är första året sedan mitten av 2000-talet som jag faktiskt cykelpendlar med någon sorts kontinuitet. Och insikten av att jag sparar så pass mycket tid som jag gör, i kombination med antalet tillryggalagda kilometrar och tappade kilon, bör kunna motivera mig under hela året och förhoppningsvis även kommande år.

Den här veckan började jag cykelpendla till jobbet. Håller jag det ger det mig nio bonusmil i veckan. Igår var det hemskt väder. Mörkt, blött och ett lätt men väldigt irriterande regn. Idag var det bättre – aningens kallare men ingen nederbörd – och Stockholm visade upp sig. Att komma ned på Skeppsbron efter kaoset vid Slussen är som att gå in i ett ljudisolerat rum med ett ljus som en glödande himmel – fantastiskt, lugnande och energigivande.

Vid den här årstiden gäller det verkligen att greppa tag i de vackra stunder som bjuds, de är inte många.

Med cykelcross, dålig form och tunga dubbdäck tar det knappt en halvtimme enkel väg. Perfekt träningsmängd en veckodag. Till sommaren tror jag att det går att komma ner till knappt 25 minuter.

Efter att ha insett att cyklingen fått stryka på foten sedan jag blev pappa så tänker jag nu aktivt försöka få in cyklingen som en naturlig del i vardagen igen. Jag tänkte sätta upp mål för året, där det första nog blir Lida CX i slutet av maj.

En viktig del i att samla mil blir också att börja pendla till jobbet, något jag hittar ursäkter till hela tiden. Men skriver jag ned det så här kanske det blir lättare? Ambitionen är att börja nästa vecka.

Just nu ligger jag på 5-6 mil i månaden, vilket självklart är katastrof. Jag vill upp till 10-12 mil i veckan vintertid och sedan öka när snön försvinner. Uppnår jag det så får i alla fall ett par hundra mil innan första utmaningen, om jag räknar rätt.

Pendling i veckorna, lite mer distans på helgen. Det är planen.

Som ett alternativ till landsvägsbanan för Barncancertrampet ska det även finnas en bana för de som vill köra MTB eller cykelcross. Den banan testade vi i måndags. Resultatet blev en tuff och oerhört vacker runda mestadels i Nackareservatet.

För att få ihop distansen går banan först åt ”fel” håll – mot Älta, Skarpnäck och Bagarmossen – för att sedan återkomma till Hellasgården och sedan bege sig ut mot Erstaviken, Solsidan och slutligen Älgö.

Det är ett par riktigt svettiga backar på banan, och ett par riktigt knixiga nedförskörningar och trånga sektioner där man verkligen måste vara uppmärksam – men i det stora hela är det en makalöst fin runda.

Jag tror att den här banan är ett utmärkt sätt att bli förälskad i Hellas och det omkringliggande Nackareservatet, precis som jag varit under de 15-20 år jag cyklat där. Delar av den här banan är magiskt vackra, verkligen. Bättre än någonting annat jag någonsin cyklat.

Det är en snabb bana, det går verkligen att köra hårt om man vill. Och om man känner sig stark är ett tips att ligga långt fram i starten och verkligen gasa på i första backen, för den kommer skapa luckor. Det kan jag nästan garantera.

Precis som på landsvägsbanan så sker ingen officiell tidtagning, då detta inte är någon tävling utan ett motionslopp. Så tänk på dina medcyklister och glöm inte att du kan möta andra motionärer ute i spåret.

Min kompis Kalle har blivit banansvarig för Barncancertrampet, ett motionslopp på cykel som anordnas till förmån för Barncancerfonden.

I förra veckan frågade Kalle mig om jag hade några förslag på bansträckning – det ska finnas alternativ för både landsväg samt cross/MTB, och även en bana för barn under 12 år.

Efter lite trixande med Google Maps så kom jag fram till tre förslag – igår testcyklade vi landsvägsrundan.

Det är en av mina standardrundor, något modifierad för att skapa lite mer variation. Men i korta drag är det Hellas till Älgö, via Hästhagen, Saltsjö-Duvnäs och Fisksätra. Hemvägen går via Lill- och Storängen och Järla Sjö.

Det är en bana som går i vacker miljö, som möjliggör bad vid brygga och långgrunt vatten vid depåstoppet samt kan bli en riktig utmaning för de som vill pressa sig lite grann så här i slutet av sommaren. Det är dock ingen tävling, utan ett motionslopp, så det sker ingen tidtagning.

Det finns tankar om att ha två distanser på landsväg – en på ca 20 kilometer och en på ca 40 kilometer. Cyklar man den korta får man dock vänta med badet till man återkommer till Hellasgården.

I eftermiddag ska vi köra cross/MTB-rundan. Den blir runt 40 kilometer den också, men bra mycket tuffare än landsvägsrundan, i alla fall på pappret. En rapport om hur det gick kommer i morgon.